Varför jag hoppa av terapin
För ett tag sen hoppade jag av terapin som jag nämnt. Vet att just inlägg där jag tar upp psykisk ohälsa är uppskattade så tänkte att jag kanske skulle prata lite om det!
Första anledningen är egentligen att jag snarare bara kände ångest inför att gå till terapeuten än att det kändes bra. När jag gick till Matilda under gymnasiet så kändes det bra att gå dit även om det var otroligt jobbigt, mådde ju ännu sämre då. Självklart är terapi aldrig nått som är lätt att genomgå, du sitter ju där och pratar om tunga jobbiga saker, och en ska inte hoppa av om det handlar om att en är rädd för att hantera de känslorna. För de är otroligt viktigt att tackla dem!! Men jag kände väl lite mer nu att det kändes mer för mig som om jag överanalyserade mitt överanalyserande och orosmönster i terapin och då kände jag också lite att Ne fan, en måste inte sitta och arbeta igen varje liten del av psyket heller. Eftersom psykvården ser ut som den gör också så blev det väldigt ojämnt med när jag fick tid och då tappa det lite syftet för mig. Så jag rådfråga med min kloka vän
Isa och kom i slutändan fram att just nu behöver jag inte terapin. Jag mår ju egentligen ganska bra faktiskt, så varför lite låta mig göra det, och inte analysera och jobba på precis allt. Mycket därav som jag egentligen inte kan kontrollera i en stol mittemot en terapeut.
Ångrar inte för en sekund att jag hoppa av
nu. Det var helt rätt beslut för mig i dagsläget. Har varit ett tillfälle sen jag hoppa av för lite mer än en månad sen som jag känt att jag behövt prata med ett proffs, tur då att mina vänner är rätt så jävla bra de med!
Om nån har nån tanke; fundering eller fråga så tveka inte att kommentera, eller maila mig om det känns privat. Mailen är länkad i om mig fliken! Jag är inte rädd för att svara på nån fråga, så fråga på!
Så kände jag också förr, men höll ut och det blev som tur var bättre. Nu säger jag inte att det är rätt beslut för alla, man ska följa sin egen känsla. :)