juniflickan.blogg.se

Ja ni det här med lösgodis. Kan börja med vad som fick mig på tanke att skriva några rader om det idag. Hade tagit en fika med Sofia inne i stan och vi promenerade igenom gamla stan på väg hemåt. Jag var lite lakritssugen och hade från början tänkt att bara svänga förbi min favvo lakritsroten på väg hem och köpa någon liten tablettask eller dylikt. Så går vi förbi seven eleven, latheten tar över och jag går in dit. Det slutar med att jag plockade på mig lite mer än saltlakrits som ni kan se på bilden.

 

Det är absolut inget fel med att äta lösgodis det är gott ibland. Problemet för mig är att jag alltid mår så otroligt dåligt efter att jag har ätit det. Både fysiskt och mentalt. Den mentala biten har hängt med ett bra tag, ångesten över att äta onyttigt, ångesten som jag hatar och försöker träna bort. Ända sedan högstadiet där jag började träna lite mer och försöka äta bättre. Kanske tog en yoghurt eller smoothie istället för kladdkakan när jag var och fika med vänner vilket ofta kom med kommentarer som "sluta banta" "sluta vara så nyttig och tråkig" och så vidare. Detta resulterade med att jag till slut tog den där kladdkakan eller muffinsen som jag egentligen inte ville ha och fick en så otrolig ångest efteråt som jag inte kunde förstå mig på men när jag kom hem tränade jag alltid meddetsamma. 

 

Det känns så sorgligt och hemskt och jobbigt att liknande känslor än idag fortfarande dyker upp. Visst njuter jag mer av min kardemumma bulle idag och fika är min filosofi. MEN, det är främst det där lösgodiset, jag känner hur dåligt min kropp mår av att äta det, mår alltid illa efter att jag ätit det nu förtiden oavsett hur mycket eller lite jag ätit, som att min kropp vill visa, nej, sluta, det här är inte bra för dig. 

 

Som jag nämnt några gånger i text och någon video som ni som följt mig dagligen ett tag kanske kommer ihåg så hamnade jag i en rejäl svacka med träningen i början av förra året. Min kropp har aldrig mått så bra som den gjorde innan när jag uteslöt de mesta som innehöll socker (även fast jag såklart fortfarande fika en del och det vid vissa tillfällen slank ner ett par godisbitar) och tränade regelbundet. Vilket förstås inte är konstigt, kroppen mår inte bra av det vita sockret och kroppen mår bra av träning. Även om jag inte mådde så bra psykiskt då så mådde i alla fall min kropp bra. Sen började jag må sämre, tappade orken, klarade inte av att göra så mycket även om jag var väldigt bra att dölja det utåt. Efter det har jag haft svårt att komma igång med min hälsosamma livsstil igen. Framför allt under denna sommar har jag även börjat äta lite sämre. Inte sämre som i mindre utan sämre som i mer och mer skräp. Det är lätt hänt, vi köper ofta mer snacks och äter lite onyttigare på sommarlovet. Men jag vill tillbaka dit, till min hälsosammare livsstil för att jag vet att jag mår så bra av det. Har bara svårt att hitta tillbaka till en bra och vettig motivation att göra det, har lätt att fasta i saker jag vill ändra med min kropp.

 

Eller kanske ska just det vara min motivation. Nej, inte den andra nämnda om min kropp förstås, det är där ångesten grundar sig. Men min motivation borde väl vara den enklaste som att jag vet att jag mår bra av träning, Jag mår bra av att försöka äta lite mer hälsosamt. Dit vill jag komma igen.